fredag 7 september 2012

39

Idag blev jag uppvaktad på arbetet med anledning av min 40-års dag. Nu först börjar jag inse att det inte är så många dagar till som jag är 39 år. Tar egentligen det här med att fylla 40 ganska med ro. Har egentligen inte funderat så mycket över det hela. 
40 är ju ändå en magisk ålder för då borde man inte skaffa barn mera men det har jag ju inte tänkt göra heller. Men när man som jag har skaffat barn i tidig ålder så är ju barnen rätt så gamla och man börjar inse att man bara haft dem till låns och att de inom några år kommer att fly ut ur boet. SEN tror jag mera att man kommer att få en kris. Vad ska man sen göra när man inte har ungar att passa upp? Jag är ju så lyckligt lottad att jag inte behöver passa upp min gubbe.

Varför pratas det alltid om kriser just runt jämna år som 30, 40 osv? Kriser kan man väl få när som helst i livet för jag tror nog inte det finns en endast människa som inte haft någon sorts kris i sitt liv.

Jag har valt att inte fira min födelsedag. Jag hade 30 års kalas och så hade vi 40 års kalas åt Micke. Visst gillar jag att fixa till fest men jag har svårt att begära om hjälp och vill ha full kontroll över allt vilket betyder att när jag har fixat färdigt på festen så är en stor del av gästerna redan på väg hem. Så det finner jag inte så vidare kul. Skulle man ha lite mera pengar så skulle man ju kunna anlita någon som fixar mat och diskar och så skulle man själv få njuta av festen men så är inte fallet nu. Men kanske när jag fyller 50 =)

I vår familj verkar det ofta inträffa något dödsfall när vi ska fira något. När vi skulle gifta oss så dog min moffa dagen före det var tänkt att våra vänner skulle ha möhippa och svensexa för oss dvs några veckor före vårt bröllop. Detta gjorde att vi sköt upp vårt bröllop med några månader.
Dagen efter att Micke fyllde 30 år så for hans moffa in på sjukhus för operation och dog på operationsbordet.
Dagen före jag fyllde 30 år så dog min svärfar, Mickes pappa. Så på min 30 års dag var jag på svärfars kistläggning.

Nu ska jag njuta av mina sista dagar som 39 åring. När jag fyller 40 år vaknar jag upp på okänd ort och då ska jag känna efter om det känns något annorlunda.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar