Det var jätte kusligt väder den här dagen för två år sedan. Hela världen var mörk. Den kvällen slogs hela världen i spillror för många, då dog André 16 år ung!
Varje dag kan vi läsa små notiser i tidningen om unga som dött i olyckor. Många tänker kanske att det är hemskt men bläddrar vidare och fortsätter sina stillsamma liv. När man på nära håll sett och upplevt vilken oerhörd tragegi detta innebär för familjen och vännerna så går inte dylika annonser mera oberörda förbi. Visst har jag alltid sagt att det värsta i livet skulle vara att mista ett barn men aldrig i världen har jag förstått hur fruktansvärt det skulle vara. Idag tänker jag på Andrés mamma, pappa och lillebror samt mor- och farföräldrar och övriga nära som haft en fruktansvärd kamp för att orka leva vidare.
Alla minns vi dock André som en glad, charmig och omtänksam gosse. Han var en kille med glimten i ögat och charmade många flickor. Många säger att efter att en person dött så "helgonförklaras" personen och man kommer bara ihåg de goda sidorna. Men André var bara så god. Han var omtyckt av såväl unga som vuxna. Om André var hemma när jag kom på besök så kom han ofta med i köksbordet och pratade. Aldrig har jag heller sett en pojke på 16 år som bryr sig så mycket om sin mamma och sin lillebror. Tror jag aldrig sett någon annan 16 åring dansa med sin mamma.
Idag hoppas jag att familjen ska få styrka att hitta någon slags glädje i livet igen. Att lillebror, som även han är en jättegod gosse, ska klara av den stora sorgen!
Vi tänder ett ljus för André idag och tänker på alla fina minnen! Himlen har fått en fin ängel men jag kan tänka mig att inget är sig likt där mer när André är där och sätter fart!
